Waza

Waza, eller tekniker, är ett av Bujinkans fundament. Men vad är waza inom Bujinkan? Kort, så är det ett antal förutbestämda tekniker. Varje ryu (skola) inom Bujinkan består av ett antal kata (tekniksamlingar), där varje kata innehåller ett antal waza.

I vår dojo tränar vi i stort sett alltid utifrån en eller flera waza på ett träningspass. Anledningen till detta är enkel. Waza är en nyckel till låset om Bujinkans “hemligheter”. Genom att träna dessa waza får vi förståelse av vår taijutsu, distans, timing och flow. Waza är ett perfekt verktyg att ha som träningens utgångspunkt.

Många waza har även förutbestämda varianter, s.k. henka. I de fall vi har sådana i våra tekniksamlingar tränar vi självfallet på dessa.

Men vi gör även “egna” varianter på waza, dvs vi utforskar wazans struktur och bryter ut den i delar, ändrar små saker och gör wazan till en levande “organism” som låter oss tänka och till slut kunna göra tekniker “utan att tänka”.

Att träna Bujinkan med enbart “fria tekniker” ser jag personligen inget större syfte med, det ger svag förståelse för kihon (grund) och risken för en slafsig taijutsu är stor. Och när det sker så blir det ännu värre med ett redskap i händerna.

Waza, både med och utan redskap, är ett viktigt instrument i vår träning. Det är det som ger struktur och förståelse för den art vi utövar. Att det dessutom är ett kulturellt bevarande är enbart en bonus.

Jag ser våra waza som melodier och när vi bryter oss låss från en waza är det jämförbart med de improvisationer som finns inom exempelvis jazzmusiken. Rytmen, melodin, flowet finns där, men man vet inte riktigt vad som händer.

Under alla mina år inom Bujinkan har jag samlat ihop en i stort sett komplett samling av all de waza som finns i takagi Yoshin Ryu, Kukishin Ryu, Shinden Fudo Ryu, Koto Ryu, Gyokko Ryu samt Togakure Ryu. Jag tycker det är en fantastisk samling tekniker att ha som utgångspunkt i vår träning och de ger idéer och uppslag till nya och annorlunda moment i vår träning. Desto längre jag tränar, desto mer förstår jag av dessa waza och jag upptäcker hela tiden nya saker i dessa tekniker. Och så länge mina två lärare (shihans) i Japan utgår från dessa waza gör jag det. Bara att sitta ned med en kopp te och prata om dessa waza ger mer förståelse för vår art, dess ursprung och dess framtid.