Tucson Taikai 1995

När jag besökte Japan för träning 1992 och 1993 blev jag bekant med en amerikansk bujinkanutövare med namnet Alex (numera utkastad från Bujinkan, men det är en helt annan historia). Han berättade att han tillsammans med några andra amerikaner skulle anordna ett Tai Kai i Tucson, Arizona år 1995. ”Jag kommer”, sa jag.

Så i maj 1995 åker jag och min kusin, Henrik, till Tucson, Arizona via Köpenhamn, Chicago och Denver. Vi anländer sent på kvällen och stupar i säng efter alla flygturer. När vi vaknar på morgonen åker vi taxi till hotell Ramada Inn där vi ska spendera tre dagar med träning under Stormästaren Dr Masaaki Hatsumi. Vi anmäler oss, får våra t-shirts och glider omkring på hotellet.

Kvällen innan själva träningen skulle äga rum var det en happening där vi som var shidoshi fick hälsa på Hatsumi-sensei och hans assistenter. Både Hatsumi-sensei och Someya-sensei blev jätteglada då de såg mig vilket var jätteroligt. Sen var det amerikansk flaggviftning och Hatsumi-sensei fick en vänskapsplakett av Arizona Rangers (polisen i Arizona) samt en välkomsthälsning från President Bill Clinton.

Temat på detta Tai Kai var Kusihin Ryu Naginata och Takagi Yoshin Ryu Daisho Sabaki. På förmiddagarna tränar vi naginata utomhus och eftermiddagarna spenderas inomhus tränandes Daisho Sabaki. Detta på grund av värmen, solen stod i zenit under dagen och det blev galet varmt i Tucson som ligger i ett ökenområde. En av dagarna bildades en märklig ring runt solen som var en imponerande syn att skåda.

hatsumi_someya

Träningarna var mycket bra och givande. Hatsumi-sensei var i en strålande form och, för ovanlighetens skull, gick sakta genom grunderna för naginata. Someyas-sensei och Hiwata-sensei var hans assistenter som hela tiden visade grunderna som Hatsumi-sensei sedan förklarade, gav bakgrund och improviserade kring. Det var väldigt rolig.

mats_someya_henrik

Jag och Henrik åt lunch på hotellet varje dag och de hade tre olika hamburgare på menyn. Vi provade alla tre…

Såvitt jag vet var jag och Henrik de enda svenskarna på detta Tai Kai. Många amerikaner var nyfikna på oss då vi talade svenska samt hade svenska flaggan på våra dräkter. Dessutom var John Gardner från England där. Honom kände jag från japanresan 1993. Han var, för övrigt på Tai Kai i Sverige 1998 också. En härlig person. Vi hade ohyggligt roligt tillsammans på kvällarna då vi drack amerikansk öl som var, eh, svagt. Enda effekten det gav var behov att vattna draken.

Första kvällen var det vilda västern-uppvisning med cowboys och trevliga damer som underhöll med gunfights och hängningar. Väldigt underhållande! Senare var det indianer som visade krigsdans med riktiga indiantrummor. Det var verkligen läckert. Andra kvällen var ett S.W.A.T-team där och visade en fritagning av en gisslan i en bil. Det var rökgranater och ett jädra skjutande med lösplugg. Intressant! Sen visade de upp sina vapen som man fick gå och titta på. Sista kvällen var avskedmiddag där jag och Henrik satt vid ett bord med bl a en amerikansk dam som frågade, ”Do you guys train six, nine or twelve schools?”. ”Eh, nine!”, svarade vi.

mats_gc

Dagen efter lämnade jag och Henrik Ramada Inn i en hyrd vit Ford och åkte till Grand Canyon, vilket var en makalös upplevelse. Jag rekommenderar alla att åka dit. Fantastiskt! Därefter åkte vill till norra Los Angeles, där vi tog in på ett ungdomshotell/vandrarhem vilket inte var direkt ljudlöst om man säger så. Anyway, vi åkte till Paramount Pictures studio och gick på en guidad rundtur där vi fick se en massa olika studios samt säga hej till Robin Williams som spelade in en film just då. Sen besökte vi Universal Pictures som bjöd på en ren nöjespark i filmens tecken med shower och rider. Det var en kanonkul heldag.

Vi bodde sedan resten av tiden hos en kompis som då hade ett hus i Los Angeles och vi spenderade dagarna med att besöka olika sevärdheter och shopping malls. Den mest berömda sevärdheten var Disneyland där vi hade grymt kul. Bäst var Indiana Jones ride som var helt hysterisk. Dessutom köpte jag och Henrik varsin riktig Indiana Jones-hatt.

Keep Going!

Mats Brickman
Bujinkan Shidoshi, 10 Dan

[Ursprungligen upplagd: 28:e augusti, 2008]

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *