Jag började träna Bujinkan 1985 efter att ha tränat Wing Tsun Kung Fu drygt ett år i Västerås. Under denna tid bodde jag i Hallstahammar och tog bilen de två milen för att kunna träna. Wing Tsun var ganska kul, men jag slutade under tiden jag gjorde lumpen bl a på grund av tidsbrist. Efter avslutad miltärtjänst ville jag komma igång igen och fick syn på en annons om att Ninjutsu skulle starta upp i Västerås. Så i augusti -85 åkte jag på min första träning. Instruktör var David Stenström. Jag tränade hos David fram till sommaren -87 då jag slutade av olika anledningar. Under tiden i Västerås hade jag hunnit få fem kyu.
På sommaren 1987 tränade jag och Jonas Westerberg på mina föräldrars tomt. Under hösten tränade jag själv i garaget. Jag arbetade tillsammans med en kille, Tommy, som var engagerad i brottarklubben i Hallstahammar. Han ordnade så att jag, Jonas, Klas Lindström och Lars Nordlander fick träna i brottarlokalen. Vi körde själva ett halvår och åkte sedan på vårkanten till Stockholm för att gradera oss hos Sveneric Bogsäter. Jag fick två kyu. Vi öppnade sedan en klubb och tog in nybörjare. Framåt julen -88 höll Sveneric ett läger hos oss och jag förärades med sho-dan (svart bälte). Jag kommer fortfarande ihåg känslan. Samtidigt som vi tog in nybörjare började jag studera på högskolan i örebro, något som jag gjorde i tre år och avslutade med en Fil kand-examen. Det var ett evigt pendlande mellan Hallsta och örebro på helgerna för träning. Under veckodagarna sköttes träningen av Klas och Jonas.
I örebro tränade jag tillsammans med Björn Bäckwall. När vi tränade i svarta dräkter fick vi så många korkade frågor då ryktet om ninjas var allt annat än bra så vi köpte vita dräkter och fick därefter träna i fred. Jag och Björn körde många läger ihop i Hallsta och Fagersta (Björns “hemmaort”).
Sommaren -90 hade vi ett läger i Fagersta där Larry Jonsson var instruktör. Han hade precis varit i Japan och körde en del grejer därifrån. Jag och Björn fick då Ni-dan (andra dan) av Larry. Att få Ni-dan av Larry som inte direkt är känd för att ge beröm var för mig extra kul.
1992 flyttade jag till Stockholm och blev graderad på våren av Bo Munthe till Yon-dan (4 dan). Ett par månader senare åkte jag på min första resa till Japan och klarade då testen till Go-dan (fem dan). Vi som åkte var, förutom mig, Lars Nordlander, Joakim Jämtefors och Magnus Johansson. Vi hade mycket kul och jag kommer att skriva mer om detta i en framtida krönika här på Mats sida. 1993 gjorde jag ytterliggare ett besök till Japan, men då var det bara jag och Joakim som åkte.
Mellan 1993 och 1997 tränade jag på olika platser i Stockholm, förutom att träna i Hallstahammar och Katrineholm (där jag varit huvudinstruktör sedan 1990). Jag tränade hos Larry Jonsson, Chris Bell och Johnny Lindrot under olika perioder. I sanningens namn ska jag säga att jag inte riktigt kom in i gängen och jag kände mig lite utanför. 1997 tog jag kontakt med Bo Munthe som sa, “kom och träna hos oss”. Det gjorde jag och efter en termin som elev blev jag huvudinstruktör för Bujinkan-träningen då den dåvarande instruktören slutade. Bo ansvarade för Goshinträningen. Jag kom snabbt in i gänget i Blackeberg och blev accepterad direkt som kompis, vilket kändes bra, mycket tack vare Bos sätt att möta och hantera människor. Det är något som jag har mycket att lära av Bo. Stämningen i Blackeberg har alltid varit på topp och det är kanonmänniskor som är med och tränar. Vi heter numera Bujinkan Tetsu Dojo, tidigare Kuroyama Kai.
Under dessa år inom Bujinkan har jag besökt ett antal Tai Kais, som alla varit kanon och det mest minnesvärda var när jag och min kusin var i Tucson, Arizona 1995. Det var en riktig höjdare och Hatsumi-sensei var i en fantastik form.
Jag ämnar återkomma med jämna mellanrum med krönikor på denna sida som kommer att handla om lite allt möjligt, men mest om träning, Bujinkan och Japan.
Mats Brickman
Bujinkan Shidoshi, 10 Dan
[Ursprungligen upplagd: 7:e november, 2001]
Leave a Reply